Pias ventil

Igår fick jag sällskap i fårhagen av Annika som jag går vallkurs hos Anita ihop med. Hon har en lite yngre jättesöt tik som går jättefint. Hennes lagotto fick också följa med. Han tyckte att det var roligare att rulla sig i hagen än att springa efter fåren. Jag tror att han fick bada när han kom hem! :-) Trevligt att få sällskap! Annars är det inte så många som är lediga på förmiddagarna när jag har gott om tid att träna. Det är också lättare att ge hundarna välbehövliga pauser när man har sällskap och kan prata bort en stund.

Lite lydnadsträning försöker jag också hinna med. Fokus ligger på helhetsträning och störningsträning. Eftersom jag har anmält till tävling så är det på tiden... Jezz har fina moment vart och ett för sig och utan störning, men det gäller att få ihop det på tävling också. Vissa gånger går det jättebra nu, men vi ska ut och träna bland folk så mycket vi hinner den närmsta veckan. 

Till helgen är det SM och jag skulle verkligen velat åka dit och titta! Tyvärr känns det som om det är lite för långt att åka med 2-månaders bebis. Jag håller i alla fall tummarna för mina tre klubbkamrater Agneta & briarden Razzel, Annelie & schäfern Yack och Towa & holländaren Qaala!! Extra roligt är att de kommer och blandar in lite fler raser i lydnadsmästerskapen. LYCKA TILL ALLA TRE!!!!!

Lite kort på grabbarna hemma:

David

David igen

Filip bakar kladdkaka

Filip och David

David hos morfar

Micke och Filip

Tekla var en fantastisk tjej som alltid var på gott humör och alltid var lika enkel som hon var söt. Hon hjälpte till att bota hundrädsla hos människor eftersom hon ingav förtroende även hos dem som tyckte att hundar var otäcka. Hon var en riktig lektant för valpar som skulle ut i stora vida världen och socialiseras. Hon var vänlig, glad och lekvillig med alla - både tvåbenta och fyrbenta. Min Kasper, som tyckte att de flesta hundar var rätt otäcka, lekte mer än gärna med Tekla. Han lärde i och för sig känna henne redan som valp, men jag var ändå glad över att han hade en god vän som han alltid kände sig helt trygg med. Inte minst har Tekla varit en härlig träningskompis och familjemedlem för Annika. Vi är många som kommer att sakna henne!

Träffen började med Kronvallarmästerskapen i lydnad på officiell lydnadstävling på Kils brukshundklubb. Vi kom dit på kvällskvisten och kikade lite, men bröt upp ganska tidigt för att inkvartera oss i lugn och ro. På lördagsmorgonen blev det vallning tillsammans med syster Jaffa och Kristin, bror Troll och Monica, Gubben och Lena och I'm Amy och Andreas. Jättekul att se hur Jezz syskon ser ut i fårhagen, både Jaffa och Troll har kommit längre än oss och har godkänt VP. På eftermiddagen blev det lydnad på brukshundklubben med Monica och Troll, Christian och Limbo och Louise med Gode Vilje och en valp från P-kullen. Det blev bra träning och lite prat. På söndagen tog jag sovmorgon, eftersom David precis hade somnat när klockan ringde... Lite lydnad på klubben, där fokus låg på störningsträning för flera av oss. Eftermiddagen blev i fårhagen igen. Tragglar med att få till fösningar och drivningar... Jezz flankerar i alla fall fint nu, men har "för mycket och för fort" när hon ska fösa. Bara att jobba på. De flesta åkte hem på söndagen, men jag, Anna med Nico, Mirjam med Nacho och Svein med Exo blev kvar till måndagen då vi fortsatte lite till i fårhagen. 

STORT TACK till Ulf och Heidi för en jättetrevlig helg!!

Allt man behöver för en bra dag:
David måste förstås följa med
Hund
Herdestav
Kaffe
Kameraväska med plats för lite kakor
(Fåren är inte med på bilden)

Men.

Istället började dagen med att Annelie var sjuk. Det kan man ju inte anklaga henne för, det är ju bara synd om henne. Åka själv till Agdala med David? Ja, det borde gå. Jag kunde låna hästtransporten från stallet där Annelie har häst. Gick ut till bilen och satte på dragkroken. Det tog en liten stund eftersom jag aldrig har gjort det förut, men det gick bra. Åkte till stallet och skulle hämta transporten. Gick bra, men tog en liten stund eftersom kärran stod i lätt nedförslut. Sen skulle jag sätta i kabeln. Upptäckte att kontakten på bilen inte var likadan som den på sladden. Åka med hästtransport utan blinkers och bromsljus? Nja, kändes inte som någon bra idé. Åkte till OK och försökte köpa en adapter, men de hade bara en bakom kassan och den fick jag varken låna eller hyra. Tyckte inte att det var läge att ge mig ut på adapterjakt, utan åkte till Mickes jobb och bytte bil istället. Kom iväg 2½ timme senare än planerat. När jag kommit ut på E18 ringde jag till Stefan på Agdala bara för att kolla att det var någon hemma. "NUU?!!? sa han, Jag jobbar ju!!" Klantigt av mig att inte kolla det i förväg, men jag skyller på amningsförvirring och konstaterar att tanken inte ens har slagit mig. Väl ute på motorvägen gick det inte att vända förrän halvvägs till Enköping... Hem, käkade lunch, duschade, hämtade Filip. Farmor, som också hade hämtat kusinen Malte, kom och hämtade Filip. Tack Gunilla för att du alltid ställer upp! (Gäller även farfar, mormor och morfar, men just den här gången ryckte farmor ut). På väg igen. Var tvungen att tanka, så jag körde in på Shell, tankade, sprang in och köpte en macka att äta till middag lite senare. Skulle hälla upp en kopp kaffe att dricka på vägen från termosen. I gamla bilen finns ingen mugghållare, så koppen stod mellan benen. Vad händer? Termosen häller vid sidan! Varmt och vått. Munter? Nä. Nu var jag i alla fall på väg, kom fram till Agdala, fick hjälp av Stefan att få in de fyra fåren i transporten. När jag hade startat hemåt så slog mig tanken: Vid Håkans hage går det inte att köra ända fram med bilen - det är ca 100 meter att gå! Även om Jezz har blivit mycket duktigare i vallningen så vågar jag inte chansa på att hon klarar det. Skulle just vara snyggt om våra fyra nyshoppade får sprang till skogs! Ringde till de vallare som jag känner som bor i närheten, men ingen kunde hjälpa till just ikväll. Började fundera på plan B. Fåren ett och ett i koppel från transporten till hagen? Kändes som den bästa idén. Såg framför mig att lyckas få ut ett får i taget från kärran utan att de andra smiter med... Måste ha hjälp! Ringde brorsan som ställde upp. Han kan ju i alla fall vara dörrvakt. Och om koppelidén inte håller så är det lättare att släpa får om man är två. Bestämde mig i alla fall för att lämna hem David på vägen. När jag kom hem ringde Håkan - som hade fixat så han kunde hjälpa till i hagen. Skönt! Och när jag kom dit så visade det sig att det faktiskt gick att köra ända fram i alla fall. Gränsfall i och för sig. Håkan hade tagit i med avgasröret så det hade hoppat isär med sin bil, men det gick ganska bra med min. Det gick plättlätt att få in fåren då.

Så var vi ju tvungna att prova lite också. Det gick KANON! Min lilla stjärna har kommit på vad som krävs för att man ska få fortsätta valla och gjorde både fina flankeringar och fösningar. (Eller om det var drivningar, har fortfarande inte lärt mig vad som är vad). En enda rusning och den var lite mitt fel - apropå föregående inlägg om att jag inte ska sätta henne i för svåra situationer. Nu har jag blodad tand och kommer att valla varenda dag! :-)

Jag hoppas att jag får ordning på lite kort snart så jag kan uppdatera lite om Filip och David också.

Marvin

Jasmine och Jippie

Desiree och Ice var de som kommit längst. Ice är inte bara snygg, han såg otroligt trevlig ut i vallningen också. Nu håller vi tummarna för att det går bra på VP i nästa vecka!

Rosita och Marvin var helt nya i fårhagen. Marvin är bara 10 månader, men visade stora talanger för detta med vallning. 

Jasmine med Jezz kullsyster Jippie har bara varit i fårhagen lite grann för ett år sedan. Båda två var riktiga talanger. Jippie gick jättefint och Jasmine hade förstått hur hon skulle få hunden att göra rätt saker. Det hade varit intressant att veta om det hade varit bättre att låta Jezz mogna till sig innan jag började valla så mycket - om hon då inte hade varit så galen på får - eller om de två systrarna helt enkelt är så olika.

Tack Heidi för att du engagerar dig så mycket och delar med dig av det du kan. Det är såå mycket värt att ha så fantastiska uppfödare som dig och Ulf.

Igår hade jag bestämt träff med Madde och Anna på Skultuna brukshundklubb strax efter nio. När jag skulle iväg hemifrån skulle jag alltså ta med mig Filips ryggsäck, min ryggsäck, Davids skötväska, träningsryggsäcken (alla packade med rätt sak i rätt väska), Filip, David (inpackad i bilstolen), Jezz och ligginsatsen till Davids vagn. Det gick. Träningspasset gick i både dur och moll, men David sov hela tiden. Lydnaden har ju legat ganska nere ganska länge, så nu får vi ta nya tag. Det känns som att det som funkade bra förut fortfarande sitter ganska bra, men det som inte funkade så bra förut funkar ännu mindre bra nu. Stadgeträning ligger högst på agendan. Jag säger ofta det, men kommer inte till skott så mycket som jag borde...jag tycker att det är så TRÅKIGT att träna! Så om alla mina träningskompisar kan ge mig en ordentlig spark i rumpan kanske jag kan lyckas ta tag i det. Jag fick lite bra kommenderingsträning med ingångar på plan. Det behöver också tränas på - hon låser sig lätt på koner och andra attiraljer som står på plan. Trevligt var det också, super att kunna träna lite på dagtid nu!

Idag blev det i alla fall promenad efter lämning. Det är såå skönt att kunna gå i skogen igen. Vi har det så bra här att det finns 15 km motionsspår bara några minuters promenadväg bort, där man lätt kan få en bra promenad med barnvagn. Om man inte behöver ha vagnen med sig så finns det hur många stigar som helst att ta. Det är riktig vardagslyx att ha det så nära! Jezz är bra skvallertränad på joggare, så jag behöver inte ens ha koll på när de kommer springande - det sköter hon själv och springer in till min sida när det kommer någon. För den som har missat begreppet skvallerträning rekommenderas att läsa Eva Bodfäldts artikel här.

Imorgon börjar jag en vallningskurs hos Anita Boberg, som är instruktör i Södra Dalarnes Vallare. Jag tog en privatlektion för henne förra veckan och tyckte att hon verkade jättebra. Hon var snabb på att läsa Jezz och hjälpte mig att få till en riktigt lyckad träning. Hon tränar själv för Peter Nilsson som jag också tar mycket hjälp av. Micke var pappaledig i tio dagar när David föddes och hjälpte mig under några dagar att bygga en 25a i vår fårhage, så nu finns det en fålla att träna i! "Problemet" är bara att fåren är ganska springiga och inte särskilt tama med människor, så jag och Jezz har lite att jobba med för att få in fåren i fållan. Men nu har vi i alla fall alla möjligheter att träna! Tack Micke för hjälpen, du är bäst!

Allt gick bra, det värsta var faktiskt väntan under de två veckor som det beräknade datumet passerades med. Vi stannade kvar tre dagar på BB och hade lite lyxtillvaro. Mormor bodde med Filip de två första nätterna och sedan åkte Micke hem. Filip fick följa med till BB och hälsa på och han var mycket andaktsfull när han kom in på rummet för att titta på bebisen. Hemma pendlar han mellan att vara en mycket stolt storebror som vill visa, hålla, kramas och pussas och att vara lite svartsjuk storebror som trilskas lite extra. Det är väl precis som det ska vara och i det stora hela så går det jättebra. Jezz var mycket skeptisk till den lille som flyttade hem för en vecka sedan. Hon började med att gå lite omvägar kring honom, för att sedan börja nosa lite försiktigt med en mycket lång hals. Nu är hon framme och undersöker honom lite mer noggrant och kan ge honom en liten puss också.

David sköter sig. Han äter, sover, kissar och bajsar. Det är ungefär det. Vi är väldigt glada över att han sover gott på natten. Han vaknar och vill ha mat, men somnar om bra efteråt. Han har varit med i fårhagen två gånger och sovit gott under tiden. Det bådar gott inför våren och sommaren! :-) 

David

Filip och David

Svaret är förstås NEJ, det får man inte. Inte i längden i alla fall. Men i det korta perspektivet, då jag bara menar att vara föräldraledig med ett barn som ännu inte börjat krypa runt och undersöka världen, DÅ får man mer tid med hunden. Än man hade innan. I alla fall om man inte har ett lyxjobb där man får ha med sig hunden. Även när barnet blivit större och börjat undersöka världen och kräver betydligt mer uppmärksamhet och passning har man mer TID med hunden. Om än inte alltid träningstid. Och alltihopa förutsätter ett friskt, normalt, barn. Vilket vi givetvis hoppas att det ska bli.

En fråga som är viktig är förstås om man tycker att det är jobbigt eller mysigt och roligt att behöva ha barnet med sig när man är ute med hunden. För min del beror det på vad jag har tänkt att göra med hunden, men jag kan konstatera att väldigt mycket är möjligt  att göra om man fokuserar på god planering med avseende på mattider, sovtider, plats att träna på och träningskamrater som kan tänka sig att hjälpa till med barnet korta stunder medan man själv fokuserar på hunden. Man blir kanske lite splittrad, men man får sätta målen för träningsstunden i förhållande till vad som är möjligt för dagen. Man får också ibland helt enkelt acceptera att "idag gick det inte" och försöka låta bli att vara ledsen och frustrerad över det. Men väldigt mycket blir verkligen vad man gör det till.

En annan fråga är den motsatta - om det är jobbigt eller mysigt och roligt att ha med sig hunden när man aktiverar barnet ute. Den är lättare - jag tycker att det är jättekul att ha med mig Jezz till pulkabacken och andra uteaktiviteter med Filip. Det underlättar förstås att ha en social och glad hund i storlek och utförande som få tycker ser otäck ut.

Om man har ett stort hundintresse innan man skaffar barn, får man ställa sig frågan: Vad är det egentligen som gör att jag tycker att det är så roligt med hund? Mina svar är flera: Jag tycker vansinnigt mycket om hundar, gillar att vara ute, tycker att det är roligt att göra saker tillsammans med min hund, tycker om utmaningen i att utvecklas tillsammans med hunden på olika sätt och i olika grenar, gillar att tävla... Det som jag tycker är lite tråkigt och frustrerande i sammanhanget är att jag inte har tid och ork att träna för tävling så som jag skulle vilja, jag är ju ändå en tävlingsmänniska som vill sikta högt. Men om jag ska välja så uppvägs det mångfaldigt av glädjen att få ha ett barn som Filip. Och barn är inte små för alltid, så småningom kommer jag att kunna fokusera mer på hundträning igen. 

Helgen har innehållit lite vallning! :-) I fredags var jag åhörare på en kurs för Karin Söderberg som Marie på Västerängs kennel hade ordnat. Det var intressant att höra vad Karin hade att säga om unga hundar i fårhagen. Tyvärr kunde jag inte vara med på lördagen, då det var kurs för de mer rutinerade hundarna. Idag åkte jag dit igen för att få träna lite med Jezz i den fina 25:an som Marie har hemma hos sig. Höstens och vinterns uppehåll har medfört att vi har kommit in i en ny fas i vallningsträningen. Jezz är inte alls lika galen, utan verkar vara betydligt mer benägen att försöka göra rätt, men verkar samtidigt vara osäker på vad det är hon ska göra. Och eftersom jag knappt vet det själv, så får jag se till att få lite träningshjälp framöver... Jag kommer nog att ligga lite lågt ett tag i alla fall tills jag blir av med magen och vi kan bygga en 25:a i vår fårhage så vi har lite bättre träningsmöjligheter på hemmaplan.

Lite bildbevis på Jezz och mina shejpingövningar hemma i köket:

Fyra tassar i en matskål

Hakan i backen. Funkar riktigt bra hemma nu, både med stadga över lång tid och med kraftig störning. Jag märker dock när jag tränar på andra platser att jag verkligen måste jobba med att vara på nya platser med nya typer av störningar mycket.

Godis på nosen. Fast hon har inte lärt sig att fånga den i luften än.

Lägger också med ett par kort från pulkabacken med Filip. Han tycker att det är skoj!

Förra helgen hade vi en heldag med Peter Nilsson igen hemma hos Marie. Även om jag inte kan springa i fårhagen, fårhagen är stor och fåren springer...så känns det kul att kunna hålla igång litegrann. Våra får knallar runt i vår hage, men där är det för mycket snö för att det ska gå att köra något. Idag är jag ledig och ska åka upp till Peter för en timmes träning. 

I fredags hade Micke och jag lite lyxtid för oss själva. Micke tog tåget upp till Stockholm på eftermiddagen. Vi checkade in på hotell, åt en enormt god middag på en liten mysig italiensk restaurang och gick på Obesvarad kärlek med Babben Larsson och Loa Falkman. Jättebra! Den som förväntar sig "stand-up-Babben" kanske inte får sina förväntningar infriade, men jag tyckte att de var suveräna tillsammans. Klart sevärd! Att sedan bara gå några få meter till hotellet, veta att ingen kommer att väcka oss på natten/morgonen och därtill få sova i lakan utan grus! DET är riktig lyx! För att inte tala om att gå upp till frukostbuffén på morgonen. Mormor och morfar var barn- och hundvakt och det hade gått jättebra. 

Fåret Shaun

Det går på Kanal 1 vardagar 17.25 - 17.30. Det är bara 5 minuter, men är hysteriskt roligt varje gång. Nu har jag också hittat SPELET med Fåret Shaun. Enjoy!

Efter vallningen åkte jag direkt upp till klubben för att hjälpa till med medlemsutskick inför årsmötet. Vi var ganska många och då gick det riktigt fort. Skönt. Efteråt kom Agneta och Razzel för att köra lite lydnad och vi fick bra hjälp med kommendering och störningsträning. Jezz har inget mellanläge - antingen är det fullt fokus...eller inget fokus alls. Ingångarna på plan fungerar bättre och bättre, men nu hade Agneta lagt ut lite attiraljer på plan - några koner och apportbockar och Jezz blev klart störd av det. En sak till att träna på, skönt att jag inte är sysslolös! :-) Pust! Tack Agneta för bra hjälp och trevligt sällskap!

Veckan som kommer lär bli mest jobb, men om jag har tur hinner jag ta en sväng förbi fåren på tisdag förmiddag. Ska försöka hinna med lite lydnadsträning också. Behöver mer störningsträning, så det gäller att hitta på bra ställen att träna på där det händer lite grejer runtomkring. Efter en lektion med Maria Hagström i tisdags har jag lite smått och gott att träna på. 

Det är knappt så att jag tror att det är sant. Ibland löser sig saker så otroligt lätt! Efter ett uppehåll i vallningen sedan september, så har vi precis kommit igång igen. Uppehållet var inte planerat, men Jezz var dålig i några veckor. Sen blev familjen sjuk i omgångar en månad. Sen var det jul. Och nu är det redan mitten på januari. Tiden går så himla fort! Under uppehållet har jag funderat på hur jag ska göra med vallningen. Det är verkligen enormt roligt att lära sig någonting nytt och vallningen liknar ingenting annat jag har hållit på med. Samtidigt så är det svårt att komma någonstans utan att ha får någorlunda lättillgängliga. De får jag har haft störst möjlighet att träna på är dessutom ganska svåra – mycket springiga och stort drag UT ur hagen. Som nybörjarförare med en nybörjarhund är det svårt att få till bra träning då. Så valet har stått mellan att lägga ner vallningen eller att försöka fixa egna får och efter mycket funderande bestämde jag mig för att försöka ordna sommarfår och ge det en säsong till att börja med.

Jag hann börja kolla runt bland folk hur man ska gå tillväga och höra mig för om det var någon som visste var det fanns chans att få tag på mark. Kollade med en tjej som har haft får tidigare, men som av olika anledningar lade ner vallningen för ett par år sedan. Och vet ni!?! Hon hade nyligen fått ta över stora, fina fårhagar från en fårbonde som avvecklade sina får. Dessutom kunde hon överta fyra, förmodligen dräktiga, tackor. Fårhagarna ligger dessutom bara några km hemifrån! Och hon ville gärna dela på fåren med mig. Det kan ju inte bli bättre! Ja, det skulle vara de dräktiga tackorna då, men förmodligen köper vi några nya får och vallar på medan lammen ska födas och växa upp lite. Igår var jag där och fick se fåren och hagen och Jezz fick köra lite. Det kommer att bli precis hur bra som helst!

I lördags hade vi vallningsdag för Peter hos Marie. Det var ju första gången på fyra månader som vi vallade och jag hade ingen aning om hur det skulle gå. Jätteglad blev jag när Jezz faktiskt hade fin attityd och var kontaktbar under träningen. Hon verkar ha mognat under tiden och känns träningsbar på ett helt annat sätt än i somras. Det är Marie som har de springiga fåren, så Jezz fick lite panik några gånger och rusade lite, men inte på samma sätt som tidigare. Dessutom har jag en känsla av att det är jag som gör minst lika mycket fel som henne och lyckas sätta henne i för svåra situationer. Bara att kunna vara med dessa får i den stora hagen kändes som en seger. Hon driver fint, men har svårare för flankeringarna. Nu ska vi fortsätta ta lektioner för Peter och Anita Boberg (som bor lite närmare Västerås) och däremellan kan vi träna så mycket vi vill!! Tralalalalal!! :-)

Jag hade tänkt att tillbringa minst en dag på helgen med att titta på en IK2-tävling (vallning). Det var flera duktiga vallningsförare som var anmälda med sina hundar och min uppfödare Heidi var uppe och tävlade med både Emma och Cookie. Av olika anledningar kom jag inte iväg, utan tillbringade lördagen i pulkabacken på Björnön med Micke och Filip istället. Det var roligt det också! Passade på att träna lite lydnad bland flygande pulkor, många barn och rörelse nedanför backen. Det gick ganska bra, och jag märker att det lönar sig att lägga mer tid på att träna i annorlunda miljöer.

Vi hade varm choklad och macka med oss också. Jättemysigt att kunna vara ute med Filip och göra saker tillsammans!

För övrigt håller jag på att kolla runt om det går att få tag på lite betesmark till får... Om det är någon som har något bra tips i Västeråstrakten så tar jag tacksamt emot det!