Pias ventil

Filip är trött efter att ha lekt med hundarna Jezz, Tekla, Dante och Hobbe en hel kväll

Man hittar ofta både Filip och Jezz i korgen.

Pappa och Filip var på Bellevue och tittade på badminton en hel dag. Mormor, morfar och morbror Per var också där och hjälpte till att roa Filip. Nog för att badminton är kul, men det är nog roligare att spela själv!

Filip gillar hundar och har lärt sig att säga vov-vov. Han tjuter av glädje när han ser en hund när vi är ute och är helt orädd för alla stora jyckar som vill hälsa. Förhoppningsvis kan jag lära honom lite sund respekt för andras hundar så småningom. Han vill gärna leka med Jezz och en fantastiskt rolig film på honom och Jezz finns HÄR. 

Filip söker ofta upp Jezz för att umgås och leka. Här läser han om cirkushunden Merlin för Jezz. 

Ibland sitter han under bordet

I fredags var Jezz och jag hos Peter Nilsson i Skinnskatteberg och pratade vallning och tittade på får. Jezz gick in i hagen med stort självförtroende, men ville helst jaga fåren. Peter tittade lite på henne och ställde sig sen ivägen för henne så hon inte kunde jaga mer. Hon försökte ändå på flera olika sätt att komma åt fåren och efter ett tag gick hon in i vallningsbeteende. Peters slutsats var att hon är en härlig hund (visste jag redan!), att hon visar att hon har förutsättningar att lära sig valla, men att hon är lite ung än för att starta med. Vi fick i alla fall anmäla oss till en grundkurs som startar i januari. Det ska bli buskul! 

Förra helgen var vi i Bro och spårade med Annika & Tekla och Jenny & Felix. Jag gjorde några spårupptag a´la HundCampus och lät det sista fortsätta i ett spår. Det gick bra. Jezz behåller näs-fokus när jag börjar med ett mikrosök precis innan, till skillnad mot tidigare då hon bara har gått upp i stress (= minskat näsfokus) när hon har kommit på att hon ska få gå ett sånt där roligt spår igen. Nu i helgen la jag några upptag och en förlängning över åkern ca 250 meter hemma på Rännby mellan allt köksarbete. Det gick ännu bättre. Eftersom det låg snö på marken så kunde jag se precis vad hon gjorde och jag var riktigt stolt över min lilla terrorist.  

Igår började Jezz och jag med att träffa Gerd på klubben för att prata lite spårupptag. När jag var på HundCampus i vintras på deras Grundkurs i spår, blev jag inspirerad av deras sätt att lära in spår och tänkte prova metoden på Jezz. Eftersom Gerd har gått deras ettåriga hundanalytikerutbildning och själv har tränat på det sättet med sin hund, var hon snäll och fräschade upp mina kunskaper. Jag har ju lagt spår åt Jezz vid några tillfällen, kanske totalt 15 spår. Då har jag lagt ett spår, låtit det ligga ett tag och sedan bara korsat spåret rakt över med Jezz i koppel. Hon fattade snabbt leken och har för varje gång blivit mer och mer glad och ivrig när vi har kommit fram till spåret - när jag egentligen vill att hon ska bli fokuserad och lugn! Kände därför att det var läge att ta tag i problemet innan det hunnit bli något problem.

HundCampus idé är att man belönar 1) hittandet av spåret och 2) spårriktningsbestämning. För att få hunden i rätt "mood" gör man en utbildningsinställningsmotivationskontrollövning, som kan vara ett mikrosök precis innan. Själva spårandet blir en följd av spårupptaget. Nu ska jag prova det här ett tag och se om jag får till det. Tack Gerd för hjälpen!

Jezz trodde nog att det var julafton igår, för efter middagen åkte hon och jag ut till Skultuna och tränade lydnad med en träningsgrupp som är vänliga nog att låta oss vara med på deras inomhusträning. Jezz var jätteduktig, trots att det var skumt golv, skumma ljud och ganska trångt när flera ska träna samtidigt. Trevligt var det i alla fall och det enda som Jezz inte gillade var när vi hade fikapaus... 

För ett par veckor sedan sprang jag på en gammal kompis från grundskoletiden, jättekul! Hon är också mammaledig och idag träffades vi över lunch hemma hos henne. Supertrevligt och roligt att prata gamla minnen och uppdatera vad som hänt sedan sist. Filip och hennes Fanny verkade ha trevligt ihop också, så om en vecka ska vi ses igen. 

1. Hon tror att hon är en katt. Den katten hon har träffat är i och för sig ganska lik en hund - den har fyra ben, svart kropp med vita detaljer, klor på tassarna osv, men där upphör likheterna. Hennes favoritställning är att ligga på ryggstödet på soffan eller att sitta och balansera på armstödet för att kunna titta ut genom fönstret. Hon kan också hoppa fyrfotaskutt upp på köksbordet och se om det är någon som har lämnat några rester åt henne.

2. När hon har överskottsenergi inne springer hon genom huset, så fort hon kan, och kastar sig med bogen före in i väggen i vardagsrummet. Hon skulle passa bra i ett rugbylag. Det gör tydligen inte ondare än att hon tar ett varv till och gör det igen.

3. Hon tränar sitt bollsinne och kastar leksaker och ben omkring sig. Det är bäst att passa sig när man är i närheten så det inte kommer något flygande... Grejerna kan flyga flera meter! Fast när jag kastar en godis till henne för att hon ska fånga lyra, sitter hon fortfarande kvar och tittar på godisen när den landar på nosen.

4. Gillar skarpt sin kompis i spegelgarderoben och blir mycket förundrad när kompisen försvinner, efter att de har gått bredvid varandra och flirtat i två meter.

5. Kan INTE hälsa med fyra tassar i backen. Det är en praktisk omöjlighet. Framtassarna bara flyger upp och kräver uppmärksamhet.

6. Precis just nu står hon i vardagsrumsfönstret (som är ganska lågt) med raggen rest och morrar åt sin spegelbild i fönstret.

För övrigt har vi varit utan kök i två och en halv vecka nu. Micke har jobbat halvtid sedan dess och Filips farmor, farfar, mormor och morfar har varit jättesnälla och ställt upp som barnvakter medan Micke och jag har slitit med att byta ut golvet, lägga in golvvärme, tapetsera, dra om elen, dra om vattnet (tack Matte!) mm. Det låter inte så farligt när man skriver det i en mening såhär, men vi har jobbat hårt! Nu längtar jag efter hemlagad mat. Idag tog snickaren vid och ska lägga klinker, sätta upp skåpen och sätta kakel. Efter det kan vi börja använda köket och göra färdigt resten med lister mm när vi orkar göra ett ryck. Det kommer att bli görbra när det är klart!

Filip i korthet: Kan gå, äter själv, gillar att sjunga, har en stark egen vilja, gillar sina gosedjur, sover för det mesta bra på nätterna, gillar att ha dragkamp med Jezz, blir glad när han träffar personer han känner, skrattar mycket, ligger INTE still när vi ska byta blöja - det får vi göra i farten medan han rör sig runt i badrummet, pratar mycket men inte så många riktiga ord. Lite bilder kommer snart. Ska bara få ordning på köket först! :-)

Det blev en mycket givande timme, då vi tittade på praktiskt träning av det som Canisinstruktörerna kallar Grundfärdigheterna. Om man lär in dem operant, kan man använda de färdigheterna till att lära in det mesta man kan tänkas behöva med hjälp av klickern. Fokus skulle vara på själva inlärningsmetodiken med klicker, så att jag på egen hand kan fortsätta testa med nya beteenden. Anna var en bra pedagog och har fått mig att förstå grundprinciperna i praktiken (tror jag :-)) Det är en sak att läsa sig till hur inlärningspsykologin fungerar hos hundar och människor, det är en helt annan sak när man står med sin hund och intuitivt ska ta fram all den teoretiska kunskapen och omsätta den i praktisk handling. Tack Anna för en trevlig och givande timme! Anna har dessutom en halvbror till Jezz. Jättefin var han! Nu när jag är jättesugen på att fortsätta träna, är Jezz för ovanlighetens skull riktigt trött och ligger och sover vid mina fötter.

Nu har vi dragit igång med vårt köksprojekt. I fredags rev vi ut hela inredningen och helgen har gått åt till att köra allt till Återbruket, riva tapeter, golv och slipa fönsterkarmar. Filip har varit hos både farmor och farfar och mormor och morfar. Jezz har stått utanför kompostgallret och blängt på oss för att vi inte har varit ute och lekt tillräckligt mycket med henne. Fast hon har fått både långpromenad och spår. Blir hon aldrig nöjd?? Ett par intensiva köksveckor kommer det att bli, sedan ska vi ta semester från husbyggande ett tag.

Efter att ha ägnat rätt mycket tid till att läsa om operant inlärning och klickerträning, funderat mycket om hur det fungerar i praktiken och provat lite fri-shejping under sommaren och hösten, blir jag bara mer och mer sugen på att lära mig att behärska tekniken fullt ut. Det är fantasktiskt att se hur roligt och enkelt det är att lära in saker med hjälp av klickern och hur Jezz - när hon väl hade lärt sig leken - började bjuda mer och mer på beteenden för att hitta just det beteende jag var ute efter. I morgon ska jag ta en privattimme med en Canisinstruktör och då hoppas jag att jag får hjälp med att förstå hur jag praktiskt ska komma vidare från ett shejpat beteende och få stimuluskontroll och säkerhet på beteendet med deras metodik.

Jag trodde att jag tänkte en klok tanke när jag bestämde mig för att testa mina klickerfärdigheter med cirkuskonstmoment istället för tävlingsmoment. Det jag inte tänkte på var att de beteenden som en klickertränad hund lär sig tidigt i inlärningen, blir lätt sådana beteenden de gärna bjuder när de inte riktigt vet vad de ska göra. Effekten? Jag har en hund som snurrar fort, flera varv, när hon försöker komma på vad jag vill. Slutsats? Man ska förstå hela grejen innan man försöker för mycket på egen hand. Som tur är har jag i alla fall tränat på lite andra grejer också...