Pias ventil

Idag träffade vi Veronica och Hobbe för lite spår i Bro. Vi la varsitt spår och tog en ordentlig promenad medan spåren fick ligga till sig. Hobbe är en jaktlabbe och en av Jezz favoritkompisar. De flirtar inte så mycket, men racar, retas och kampar tillsammans. Det är kul att se dem!

Lite familjepromenader har vi hunnit med också. Lägger med lite bilder från en härlig förmiddag i veckan. Solsken och minusgrader - det är bara snön som saknas!

Så till sist...

GOTT NYTT ÅR!

Så nu är det bara att njuta av julen och vänta och se vad 2009 för med sig. Jag önskar alla ett riktigt roligt och framgångsrikt år!

Ikväll träffade jag Madde och tränade lite lydnad. Hon har precis gått färdigt klickerTRÄNARutbildningen i Karlstad. Kul att hitta nya bekantskaper som också gillar klickerträningens principer. Och idag blev det ett relativt kort, men genomtänkt och fokuserat, träningspass - KLICK till mig! 

För övrigt blir jag jättesugen på Chicken Camp när jag läser min Canislärare Marias blogg.

Det har varit en sjukt intensiv månad. Galet mycket på jobbet - mycket att utföra rent konkret, men också mycket att fundera kring och många bollar i luften. Om jag får använda ett så förlegat uttryck. Det kostar på, men det är samtidigt just det som gör att jag för det mesta tycker att mitt jobb är vansinnigt roligt. Det som gör att jag tycker att det är värt att tillbringa tre timmar om dagen med att ta mig till och från jobbet. Som tur är kan jag utnyttja en del av restiden till att jobba, så det blir inte riktigt så farligt som det låter. Men om jag jämför med Micke, som tar sig till jobbet på knappt 10 minuter, så försvinner det rätt mycket tid på tåget till Stockholm. Om jag jämför med mina kollegor som både bor och jobbar i Stockholm, så har de flesta rätt mycket restid också även om sträckan är betydligt kortare än min. 

Vallningen har fått ligga nere och vi har inte träffat får på flera veckor nu. Lite synd med tanke på att det precis hade börjat lossna, men jag räknar med att komma igång efter vintern igen. Med lite tur får vi lika bra vinter som förra året, då gick det att valla nästan hela vintern. Lydnaden har jag kört på med och funderat en del kring helhet kontra detaljer och hur jag ska träna helheten med Jezz. Jag har tränat väldigt mycket detaljer och har många fina delar med henne, men har inte fokuserat alls tillräckligt på helhet, koncentration, förmåga att jobba länge utan belöning - många ord för samma sak. Jag har också upptäckt att hon är mer känslig för min sinnesstämning än vad jag har trott. Högsta fokus just nu har dock träning av de Grundfärdigheter vi måste kunna visa upp nästa helg, då det är avslutning på klickerTRÄNARutbildningen. 

Efter mentalbeskrivningen har Jezz blivit skottberörd. Jag är faktiskt mycket förvånad, hade inte alls räknat med det. Jag tyckte inte heller att hon var särskilt berörd på själva beskrivningen. Hon avbröt kort leken för att titta efter skytten, men jag upplevde det inte som att hon tyckte att det var jobbigt. På skotträningen på klubben efter beskrivningen har hon i alla fall reagerat ganska mycket på skotten. Hon försöker inte springa från platsen, men hoppar upp, tittar mot stället skotten kommer från och kryper ihop lite. Det är svårt att få kontakt med henne i det läget. Efter de tillfällen som vi har tränat skott upplever jag att det har gått fortare och fortare att få henne tillbaka till glatt humör, men jag tycker fortfarande att hon reagerar ganska kraftigt vid själva skottillfället. Eftersom jag säkert kommer att vilja tävla i brukset såsmåningom måste jag fundera över hur jag ska träna det här med. Jag upplever ju henne som miljöstabil och trygg i andra sammanhang och inte direkt ljudkänslig - även om hon kan reagera precis när det händer och sedan släppa det lika fort igen. Jag hoppas att det ska gå att komma igenom det här med en rimlig insats. 

I helgen är det vallningstävlingar utanför Fagersta. Jag hoppas att jag hinner åka dit och titta lite! 

Nu har jag dessutom gjort Canisläxan. Det är så lätt att planera sin träning i teorin. I verkligheten är det ibland lätt att prioritera bort tankeverksamheten bara för att man vill ta tillvara på tiden med hunden. Det Lennart Wetterholm på HundCampus kallade för "stubbövning" är väl investerad tid. Stubbövningen är ganska enkel - man sätter sig på en stubbe i skogen och funderar över vad man vill göra, hur man ska göra det osv. Efteråt kan man sätta sig där igen och fundera över varför det gick som det gick och vad man bör göra annorlunda nästa gång. Svårare än så är det inte!

Det blir inte mycket skrivet här, men det händer desto mer. Med hunden har jag nästan bara vallat den senaste månaden och det har gått framåt! Efter att ha fått bra hjälp hos vår fantastiska uppfödare Heidi i början av augusti, så hade Jezz riktigt fin attityd i fårhagen ett par gånger innan det kändes som om vi var tillbaka på ruta 1. Jag slet några gånger med Jezz i fårhagen och vid ett pass hos Håkan så lossnade det plötsligt! Nu kunde jag – efter att ha slitit med Jezz attityd och mina egna (bristande) kunskaper i ett drygt halvår – plötsligt börja träna på HUR man ska valla får! Sedan dess har vi tränat ett antal pass och hon har slutat att jaga får. Och jag vet faktiskt inte riktigt vad det var som fick henne att sluta. Jag har förstås varit extremt envis och försökt se till att hon inte har kunnat ta till jakten. Om hon har gjort det har jag sett till att hon har slutat så fort det har varit möjligt. Om hon har gjort fina rörelser och saker i fårhagen har hon fått fortsätta. Där ligger kanske en del av svaret – att jag har begripit vad som är bra och vad som är mindre bra, vad som kan tolereras och vad som inte kan tolereras. Hur som helst så är det väldigt roligt!

Under alla dessa pass har jag varit i mindre fårhagar, så att jag har haft goda möjligheter att ha kontroll på situationen, fåren och hunden. Det har också varit en framgångsfaktor att våga släppa taget och ändå veta att det inte kommer att gå överstyr för mycket.

Nu i helgen var det vallningshelg på Kronbacken för alla vallande Kronvallare. Vi var tolv stycken och blev indelade i två grupper – nybörjarna fick gå för Heidi och de mer rutinerade fick gå för Madde, som har en av de första Kronvallarna och som har hållit på mycket med vallning. Jag fick vara med i nybörjargruppen i den lilla fårhagen, för Heidi visste ju hur det såg ut för ett par månader sedan… Heidi blev glatt överraskad efter att vi hade visat upp vår nyvunna attityd i fårhagen och vi blev uppgraderade till den andra gruppen för Madde på eftermiddagen. De vallade på öppet fält och det har jag och Jezz faktiskt aldrig gjort. Eller vi har kanske gjort något mindre lyckat försök någon gång och insett att det är bättre att hålla sig i de mindre hagarna tills man kan hantera det innan man går ut på öppna fält där hunden och fåren kan springa hur långt som helst, medan man själv är chanslöst på efterkälken.

På öppet fält blev det naturligtvis svårare och det första vi ville försöka få till var att Jezz skulle ta ut flankeringarna bättre. Med hjälp av en fålla och en piska gick det hur fint som helst. Piskan använde vi varken till att piska hunden eller att få otäcka ljud, mer som en snurra som kom mellan oss och Jezz. På lördagens eftermiddag var hon trött och fick sova på saken. På söndagen visade det sig att hon hade förstått vitsen och gjorde riktigt fina saker i både flankering och drivning. Jättekul! Tack Madde för goda råd och glada tillrop! Jag gillar absolut Maddes egen framtoning i fårhagen, som är betydligt lugnare och positivare än många andra vallhundstränares. Nu ska det bli spännande att se om det går att få till på egen hand.

Ikväll var vi på klubben och tränade lydnad för första gången på flera veckor. Det var kul, men Jezz och jag har lite att jobba på koncentrationsbiten när det händer mycket runtomkring. Efteråt bjöd både Annelie och Anita på tårta. Annelie har tagit LP Elit och har kvalpoäng till lydnadsSM nästa år. Stort grattis!! Anita kom med en försenad uppflyttningstårta sen i våras. Bättre sent än aldrig, det var jättegott!

I övrigt börjar jag bli verkligt tävlingssugen, men jag kommer ju aldrig att komma ut och tävla om jag inte tar tag i lydnadsträningen. De sista veckorna har det mest blivit vallning. 

En kväll på semestern åkte jag och Jezz ner till Värmland för en snabbvisit hos Heidi (Jezz uppfödare). Vi kom inte iväg från Västerås förrän tio på kvällen, så det blev en lite seg bilresa. Ändå bra att vara på plats direkt på morgonen. Lena med Gubben var också där och tränade inför helgens vallprov. Jag hade bett Heidi om hjälp med Jezz attityd i fårhagen och eftersom Heidi är en pedagogisk kvinna hade jag gott hopp om att hon inte bara skulle visa Jezz hur hon ska bete sig i fårhagen, utan även få mig att begripa bättre. Vi började i 25:an. Jezz gick in fint i hagen. De fyra fåren var ”bra” får som rör sig fint om hunden gör rätt, men flyttar sig för en hund som gör ”fel”. Dvs om hunden har tryck mot fåren samtidigt som den flankerar, så får den svårt att komma runt eftersom fåren då hela tiden rör sig från hunden. Vid flankering ska hunden springa runt fåren helt utan tryck (rätt attityd), så att fåren står kvar på samma plats tills hunden ska börja flytta fåren.

Flankeringarna gick inte så bra. Det första kvartsvarvet gick hon fint med bra attityd, men innan hon kom runt så började hon snika in mot fåren. Man ser det på blicken – så fort hon börjar titta in mot fåren så är hon egentligen på väg. Och fåren upplever redan blicken som tryck och börjar röra sig bort. Vi tränade på, Heidi körde henne lite, och det blev väl något bättre. Det gick att få till, men det kändes ändå inte riktigt som om Jezz hade förstått vad det var hon skulle göra. Då flyttade vi fåren till den lilla fållan och tränade lite attityd där. Först med koppel, sedan utan. När jag inte fick till flankeringarna i lilla fållan utan att Jezz behövde tillsägelse för att hon snikade in mot fåren, så undrade jag hur tusan jag skulle få till flankeringarna i större hage. I lilla fållan var det lättare att nå henne och att vara bättre i timingen och efter ett pass till så hade hon begripit vad det gick ut på. Då gick hon med jättefin attityd och flankerade åt båda håll och höll balansen jättefint. Då först gick vi tillbaka till 25:an. Då gick även det bra! SEGER!!!!!!!!! :-) Då hade vi hållit på i 4½ timme med ett antal korta pauser. Jezz orkade jobba hela tiden och verkade inte bli så förfärligt trött. Det känns som att jag skulle kunna köra hur mycket som helst med henne. 

Stort TACK till min fantastiska uppfödare Heidi för att du tog dig tid att hjälpa mig med vallningen! Jag uppskattar det otroligt mycket.

Efter några timmar i VALLhagen blev jag förståss kvar några timmar till i VALPhagen… Valparna efter Emma och Jim var 6 veckor och helt ljuvliga! Full fart på allihopa – glada, orädda och sociala små krabater. Och såååå söta! Det är lätt att bli sugen…men som sagt, jag blir fullt sysselsatt av lilla Jezz.

Fortsatt vallningsträning har gått upp och ned, men totalt sett så går det absolut framåt. Det är fantastiskt roligt och jag har på känn att det kommer att bli ännu roligare när vi kan börja träna "på riktigt".

Under augusti har det också varit klickerTRÄNARhelg med besök av Jenny och Camilla. Den här gången sov vi kvar i närheten av kursstället. Tre tjejer (som gillar varandra) och tre hundar (som inte gillar varandra) på 10 kvm. Funkade fint! :-) Lika roligt som vanligt och en väldigt lärorik och tankeväckande helg för min del. Stimuluskontroll och baklängeskedjning var på agendan. Som nybliven klickertränare har jag givetvis gjort en del nybörjartabbar. Ingenting som är någon fara, men bra att ta tag i så det inte blir ett problem framöver. 

Det har också varit SM i Bruks och IPO i Västerås. Jag var engagerad i skyddsgruppen som spårläggare och "vakt" vid avsöket. Det avlöpte smärtfritt, men det var lite tråkigt att inte hinna vara vid själva tävlingsplatsen och titta.

Ett STORT GRATTIS till Towa och holländartiken Qaala, som genomförde sin fjärde eller femte elitspårtävling och slutade på 5:e plats på SM!! Qaala är ännu ung, så vi ser fram emot att få följa dem framöver.. En duktig hund med en duktig och målmedveten förare! De kan sluta varsomhelst. 

Johan och fåren

Johans hund Frodo

Fredrik fåraherde

Fredriks working kelpie I-Or

Jenny kom ner till fårhagen med fika

Ett får är nästan mänskligt... det kommer och vill pussas!

Dagen efter skulle jag försöka på egen hand. Det gick inte alls. Därav rubriken på dagens ventil. Under dagarna i Halland hade vi också många och långa, utvecklande och intressanta, stundtals heta, diskussioner om hundträning i allmänhet och vallningsträning i synnerhet. Det är svårt att ta ställning till allt som sägs och görs i fårhagen när man är nybörjare. Man har liksom inga referensramar och har svårt att värdera vad saker och ting leder till i förlängningen. Så ibland är det kanske den blinde som leder den döve, men det är ändå intressant att reflektera över olika metoder och förhållningssätt och ha möjligheten att prova sig fram utan att bli ifrågasatt. Det är verkligen fördelen med att ha egna får! Efter försöken i fårhagen åkte vi till stranden i Ugglarp och badade med hundarna.

I-Or och Jezz springer i havet

Jezz och Fredrik

Micke och Filip på stranden i Ugglarp

Ett par dagar efter att vi kom hem från Halland var jag hos Peter och tränade tillsammans med Monica och Jezz bror Troll. Efter att jag hade värmt upp Jezz i hagen och stoppat henne med ligg-kommandon så fort jag känt att det funnits risk för explosion med fårjakt som följd, tog vi av henne långlinan och lät henne gå på egen hand. Och se på tusan, hon gick jättefint! Det var första gången jag befann mig ensam i hagen och kände att jag hade någorlunda kontroll. En verklig "high up"! Troll hade utvecklats otroligt mycket sedan jag såg honom på kennelträffen för ett par månader sedan. Jättekul att se! Monica har skaffat egna får och har tränat mycket i sommar. Det händer ju att jag blir lite sugen också.....

Ytterligare ett par dagar senare var jag, Laila och Anna och vallade hos Marie. Det gick inte alls. (low down...) Maries får är inte helt enkla för oss nybörjare med nybörjarhundar. De springer fort, rymmer gärna (som tur är rymmer de bara in i hagen där de får gå och beta) och har en förhållandevis stor hage som vi vallar i. Så när jag kommer med en lite galen hund, så sticker fåren till andra änden. Vi går efter och försöker börja om, fåren sticker tillbaka eller rymmer in i beteshagen. Vi kommer liksom aldrig i träningsläge. Det var första gången Anna var med med Jezz halvbror Ted. Ted gick jättefint på de springiga fåren. Vi konstaterade i alla fall att både Laila och jag skulle behöva träna i en mindre hage.

Två dagar senare igen åkte vi och vallade hos Anna i hennes 25:a. High up! Anna och hennes kompis Susanne hade en del synpunkter på att Jezz hade lite mycket tryck och jag säkerhetslade henne för mycket. För mig var det värsta segern!! Vi var i en ny hage, med nya får, ensamma i hagen och hade kontroll på situationen!!! Så ur mitt perspektiv gick det jättebra! Anna och Susanne hade helt rätt i sina synpunkter, men det får jag ta tag i allteftersom. Bara att kunna vara med hunden lös i fårhagen och valla utan att hon gick in och röjde kändes helt kanon. Kul ändå att få lite ny input från både Susanne och Anna.

I torsdags var Laila och jag hon Anna igen och vallade. Då var hon lite het och röjde lite, men var ändå mer kontaktbar och styrningsbar än hon varit tidigare. Hon har precis börjat löpa, vet inte riktigt hur hon reagerar på det.

Och idag var jag hos Peter. Skulle ha en privatlektion på en timme. Det slutade med 2½ timmes träning på Jezz's attityd. Så det går upp och ned. Trots att vi har svårt att komma över tröskeln, så känner jag att vi kommer framåt i träningen. Hon blir mer och mer styrbar och lyssnar bättre och bättre i fårhagen. Hon visar många fina sidor när hon går in i vallning. Vår lägstanivå har blivit betydligt högre än för ett par månader sedan. Fast vi har en bit kvar innan vi kan börja träna vallning "på riktigt". Tack till ALLA som kommer med goda råd, synpunkter och glada tillrop. Jag har gett mig tusan på att vi ska greja det här.

Jezz är friröntgad både fram och bak. Skönt!

Min mormor är på torpet och hälsar på, så i onsdags åkte vi ut för att hälsa på.

Min mormor och mamma på verandan

Huset med Elfsborgs flagga

Morfar och Filip krattar - Filip med en Elfsborgsnapp

En boll, Jezz och ett flygande tefat