Lukas

10/2-95 -- 15/1-07

Lukas hette egentligen Honey-Drop Chadwick och föddes i Göteborg den 10 februari 1995. Jag fick hem honom lagom till påsk och kärleken var omedelbar. Sedan dess har vi hängt ihop i vått och torrt. Lukas var en stor personlighet med mycket egen vilja, envishet, energi och mod. När jag lyckades styra upp hans energi var han en kanonhund. När jag inte lyckades slet jag mitt hår, men kunde ändå inte låta bli att skratta - för jag tror att Lukas svans viftade konstant under alla tolv år han levde.

Meriter:
Lydnad: LP I, LP II, LP III och två förstapris i elit
Spår: Uppflyttad till elitklass
Agility: Kvalade individuellt till SM -97, endast 2½ år gammal!

Årets lydnadscocker 1999 och 2000

 


Jag har gjort så mycket roligt tillsammans med Lukas. Kortet till vänster är taget när vi var ute och paddlade på Svartälven en helg då Lukas var 10 år. Senare samma sommar vandrade vi Jämtlandstriangeln och gjorde topptur till Syltoppen tillsammans med Micke och Kasper. Han var en frisk, pigg och glad kille länge.

Vi har gjort andra strapatser också, bland annat en topptur på Glittertind i Norge, som är Nordens näst högsta fjäll (5 meter lägre än Galdhöpiggen)

 

 

Kännetecknande för Lukas var att han skulle vara med överallt. På bilden till höger hjälper han min pappa och bror med att förtöja bryggan på torpet.

 

 

 

 

 

Att bada var bland det bästa han visste. När han väl hoppat i kunde han simma runt hur länge som helst. En gång hoppade han i havet och simmade runt bland isflaken...men var ganska frusen när han kom upp. En annan gång simmade han efter min bror när han tog en paddeltur på sjön på torpet - något som inte upptäcktes förrän de hade paddlat ett par hundra meter! Snabb på att simma var han också. Mange hade inte en chans! (bilden till vänster)

 

 

Lukas var också en väldigt snäll hund. Alla som var trevliga tillbaka var välkomna i hans gäng - vare sig det var killar, tjejer eller barn, tvåbenta som fyrbenta. Att han var envis och hade mycket egen vilja är en annan sak. Han delade gärna med sig av sin livsglädje, men bollen behöll han själv! :-)

 

 

 

 

Ja, Lukas var en väldigt speciell hund. Jag är så glad över att ha fått leva tillsammans med honom så länge och att jag fick en så fantastisk första hund. Jag saknar honom varje dag!

Jenny Wibäck har skrivit en dikt om våra hundar som har tassat vidare.

I den vackraste natur, med djupa skogar och en stor grön äng

Finns en hemlig plats som är bättre än husses och mattes säng

Klimatet är perfekt, min päls känns lagom stor

Här finns porlande vattenbäckar, där de badtokiga bor

Inne i skogarna håller de äventyrslystna till

På den stora ängen springer alla som vill

Mest de långbenta som älskar att bara springa

Andra ser till att härlig hundsång genom skogarna klinga

Några har till uppgift att valla in oss när det är fest

Småhundarna är de som har det allra bäst

De vaktas av de större, alla tas omhand

Varje hund har en egen uppgift i vårt härliga land

För att komma in i hundhimlen finns det vissa krav

Någon ondska och egoism vill vi inte veta av

Man måste vara trofast, ärlig, glad och snäll

Dessutom beredd att dela med sig av sin fäll

Om någon behöver sällskap, ska man kunna ta sig tid en stund

Kort sagt; för att bli insläppt måste man vara hund

Tillbaka till I våra hjärtan